Denna veckan

Ja, vad händer denna veckan:

Måndag: Besök på ÖNH(jag behöver troligen ta bort mina mandlar). Sedan Chili. Igår var han snorfri så om han är det idag med så blir det lite skritt.

Tisdag: Studiedag. Samma med Chili som måndag

Onsdag: Lätt jogging med Chili

Torsdag, Skritta ut med Chili

Fredag, Galoppbanan, lätt pass.

Lördag: NH träning och lösträning

Söndag: Uteritt.

Men allt beror såklart på om Chilis förkylning är helt bra. Chilis hälsa går först.

 

blogstats trackingpixel

Första pay and riden bokad

imageIMG_1108IMG_2269IMG_1910imageimage

Så spännande, nu har jag bokat första pay and ride med Chili.

LC:1 i början på Oktober. Det är så spännande och jättelängesedan jag tävlade och LC:1 har jag inte tävlat sedan jag vann Agria Pony Trophy med bästa Ider.

Jag längtar verkligen efter denna träningstävling, även om det bara är en träningstävling. Det ska bli såå roligt. Jag tänkte göra en liten video när jag tävlar. Så rooligt

blogstats trackingpixel

Ändrade planer

När man har ponny så inser man att planering bara är en preliminär plan och kan ändra sig fort. Igår var Chili rejält snorig, så lilla killen har blivit förkyld. Han hade 38,5 så det är lite förhöjt Dessutom är jag själv förkyld med riktigt ont i halsen och känner mig jättedålig.

Så nu blir det en veckas vila för både mig och lilla Chili killen. Så att vi hinner bli riktigt friska.

Chili trampade av sig en sko igår dessutom, tur att världens bästa hovslagare kommer på Onsdag!

 

blogstats trackingpixel

Chilis inställning är fantastisk

IMG_8163

 

Det är helt otroligt att arbeta med en ponny som har den inställningen som Chili har. I början när han kom till oss så var han lite osäker och nästan lite rädd. Det gick knappt att röra hans bakhovar och han var livrädd för att bli spolad. För att inte tala om att ta på hovolja. Nu tar jag på hovolja varje dag, jag spolar honom efter ridning. Han litar på mig fullt ut, hela tiden. Jag sitter upp ifrån pallen, jag kan rida med enhandsfattning, eller med tyglarna helt löst. Han letar efter att att göra rätt och han vill arbeta. Det är en känsla som jag inte upplevt innan, en ponny som vill göra rätt, som vill arbeta och som gör allt för mig. Han letar liksom efter nästa uppgift och han blir så glad när jag berömmer honom. Han är pigg och vaken på ett bra sätt, han är känslig för hjälperna(superkänslig för vikthjälperna), han har jättefina gångarter, men hans inställning är avgörande, den är helt otrolig!

Utvecklingen går så fort och han är så fantastisk. Tänk att jag får ha just Chili!

Veckans Chiliplanering:

Måndag – Skritten 60 min

Tisdag – Lösgörande pass i paddocken/ute

Onsdag – Galoppbanan kondition

Torsdag – Skritten 30 min, lösarbete i manegen, lösgalopp

Fredag – Dressyrpass

Lördag&Söndag – Surpise….

blogstats trackingpixel

Att vara ett team

När jag kommer till stallet och öppnar dörrarna, hör Chilis välkomnande gnägg, ljudet av alla hästar som mumsar på sitt hö. När jag myser med Chili i stallgången, lindar ben, tvättar, klipper manen. När jag skrittar fram och känner alla muskler under mig avslappnade, gungande.  När jag rider och får Chili att utföra saker som han egentligen inte borde förstå. När vi kommunicerar, ifrån marken, uppsuttet, via signaler som vi båda kan förstå. Det gör mig hel, alla dessa saker och att varje dag finslipa och göra det lite bättre, att varje dag nå fram än bättre än dagen innan. Att ta det till nya nivåer. Att Chili följer mig och gör rörelerna för mig för att han vill, inte för att jag tvingar honom. Att vi blir ett, inte två som jobbar utan en helhet tillsammans i harmoni. Att vara ett team för att vi båda väljer det. Det är meningen för mig.

blogstats trackingpixel

Mål med Chili

För att nå minamål med Chili så har jag ett team och i grunden finns hästen, ryttaren, tränaren, föräldrar, hovslagare, veterinär, equiterapeut, massör, foderrådgivare, personlig tränare och mental tränare. Alla dessa behöver styra mot samma mål för att det skall lyckas på lång sikt, man behöver dessutom dela hur man ser på vägen dit. Varje del var för sig kan inte uppnå målet. Man behöver ha en långsiktighet och man måste kunna ta olika vägar när det behövs. När varje del av teamet oc har klart för sig vad målet är så börjar en långsiktig planering med delmål som man behöver sätta upp.

Mina första delmål med Chili:

Vad: Bli klar för att tävla LC/LB

När: Inom 3-5 månader

Vad behöver jag göra: Fortsätta arbetet med att hitta takt och balans, lösgjordhet och samarbete. Påbörja delar av programmet på träning. Stärka Chili genom galopparbete på banan och ängen. Lydig och framme för skänkeln.

Anmäla till första tävlingen!

 

 

 

blogstats trackingpixel

Ares

I veckan så körde vi Ares till hans nya hem. Det var nog det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Vi åkte tidigt till stallet och jag borstade Ares jättelänge, klippte manen och svansen. Jag hade badat honom dagen innan, men jag schamponerade benen och svansen på morgonen igen. Så myste vi jättelänge. Även Håkis som jobbar i stallet myste med Ares. Ares har vart så speciell och unik, med en så stor integritet och ett självförtroende som bara han kan ha. Han vet att han är kungen.

När vi skulle lasta så gnäggade Chili till Ares och Ares till Chili och dom ropade efter varandra när vi körde iväg med transporten, då brast det för både mig och mamma och vi började gråta båda två. Det blev så definitivt då. Det var  som om båda två visste om att de inte skulle träffas mer.

Resan var lång och det tog över 3 timmar att köra. Men Ares hade massor med gott hö så han var glad hela vägen. Så kom vi fram och dom hade gjort så fint. Ares kompis hade inte kommit än, men vi släppte ut Ares i hagen direkt. Det är en jättestor hage med en ligghall som är jättestor, så att de kan gå in och ut precis som dom vill. Ares trivdes direkt, han rullade sig några gånger i ligghallen och sedan gick han ut och började äta gräs. Efter en liten stund kom Ares kompis. De fann varandra med en gång, började äta i samma tuva, klia man och strosade omkring tillsammans. Vi satt i trädgården och fikade alldelles intill och man kunde se hur lyckliga hästarna var. Jag kunde se på Ares hur lycklig han var, han hade hittat hem. Här kommer han leva ett drömliv, varje ponnys drömliv.

Men sedan kom den jobbiga delen av resan, att säga hejdå, hur gör man det till någon som betyder så mycket. Hur är det möjligt? Jag kelade med Ares och han lutade sin mule mot min kind, så stod vi så länge länge, allt annat försvann och mina tårar forsade nedför kinderna. Alla minnen kom till mig och det blev just där så tydligt hur mycket jag älskar den ponnyn. Ares torkade bort tårarna genom att slicka mig över hela ansiktet(han älskar att göra det), sedan buffade han på mig som för att säga att kom igen nu var inte så ledsen. När jag gick mot utgången följde han mig en bit, sedan gick han till sin kompis och började klia man.  När jag gick ifrån Ares så kändes det som jag gick sönder och jag blev helt tom, som ett svart hål. Jag vet att jag får hälsa på så ofta jag vill och jag vet att Ares kommer att ha det fantastiskt. Men smärtan att lämna honom och sorgen jag har känt sedan dess är fruktansvärd. Han är min bästa vän.

Jag får meddelande varje dag om hur Ares har det, han går in och lägger sig på kvällen, för han tycker nog att man skall göra det, sova inne. På dagarna går han och äter gräs och myser. Han sover så hårt när de kommer ut för att ge krafftfoder på morgonen så han brukar kika upp helt yrvaken. Sedan äter han och kompisen ur samma hink. Ares är så modig och hans kompis lite mer försiktig, så han går först och visar att det inte finns något farligt. Jag är så glad att just DU har honom och det betyder så mycket för mig att han har det så bra. Men det är ett stort tomrum att fylla.Saknaden är obeskrivlig.

blogstats trackingpixel

Träning

Igår tränade jag med Chili och det börjar gå bättre och bättre varje träning. Vi övar på takt och balans och han dyker inte lika mycket utan orkar hålla sitt huvud bättre. Med mig tränar vi på att jag ska titta upp och släppa ner hälarna samt sitta ner ordentligt och slappna av i sitsen. Chili är fantastisk, helt otrolig han har sådan vilja att göra rätt, han vill verkligen vara till lags och nu börjar han även orka lite mera vilket är jätteroligt. Jag älskar verkligen att träna dressyr, det skulle jag kunna göra varje dag(men det blir inte bra för Chili).

Jag ska försöka att träna 2 gånger i veckan. Det beror på Chili såklart och vad han orkar. Det viktigaste nu är att han tycker att detta är roligt och att han stärker sig långsamt. Variation är viktigt och att rida på olika underlag och rida ut(på galoppen) samt ängen.

Jag skulle verkligen behöva speglar i ridhuset. Det ska komma upp men är inte uppe ännu. Det saknar jag, tycker att det visserligen är bra att känna, men det är svårt ibland och speglarna hade verkligen hjälpt mig.

 

 

 

blogstats trackingpixel

Tävling

image

Tävling:

Att få visa(eller försöka i alla fall) vad man har tränat på hemma och hur väl man kan göra det. Spänningen, nervositeten, förväntan, prestationen. Att bada, knoppa, packa bilen, förbereda. På tävlingsdagen myset i bilen och den härliga stämningen vi har, hela familjen är oftast med. Vi har med oss fika i bilen, kaffe,te varm choklad, smörgåsar och yougurt. Så pratar vi om målet med dagen. Mamma brukar köra och pappa brukar få ha koll på vägbeskrivningen(ha,ha,ha) det går inte alltid så bra så ibland förut körde vi fel. Men nu har vi GPS.

När vi kommer fram så parkerar vi och jag och mamma går till sekretariatet och till tävlingsbanan. Pappa är i stransporten och håller ponnyn lugn och på gott humör. Jag visar passet och vaccination och sedan går jag runt och kikar på tävlingsplatsen. Framridning och banan. Jag brukar sätta mig själv vid tävlingsbanan och gå igenom programmet, se om det finns några speciella svårigheter(hur läktaren ligger, blommor, bord utgångar etc) och sedan rider jag programmet där och då i huvudet, hela programmet. Efter det går jag tillbaka till transporten och vi lastar av. Då går jag alltid med ponnyn minst 20 minuter, lungt runtpå tävlingsplatsen, låter den titta i lugn och ro och vänja sig vid omgivningen och klimatet. Efter det går jg in på framridningen. Hur jag gör där beror på vad det är för ponny och vad den kräver. Men med Ares passade 45 min framridning. Först skrittjobb tills han blev mjuk i sidorna och lugnade sig lite(han var oftast väldigt nervig) Efter det jogg i trav och ett par galopper. Mycket skrittpauser emellan. Korta avsnitt med ridning av delar som ingår i programmet, men aldrig på samma ställe. Precis innan jag går in vill jag att ponnyn är på och med mig så jag brukar försöka matcha så att vi är precis på topp. Sedan är det inridning på tävlingsbanan, spänningen och fokuset. Nervositeten ligger i luften. När jag får startsignal släpper det alltid, då tar fokuset på uppgiften över och det enda som finns är jag och min ponny, tävlingsbanan och ritten, ingenting annat. Det är svårt att förklara, men det är då jag rider som planerat innan i min ritt när jag satt på läktaren. Ja, nu har jag tävlat lilla monsterbävern Ares ett par år så det är nog oftast så att det kanske inte blivit helt som min plan innan. Men mycket har det i alla fall. Jag rider mitt program, vid avslutningshalten så skrittar jag ut(om ponnyn känns spänd så joggar jag alltid lite, ellerom jag käner att det behövs, sedan hoppar jag av spänner upp sadelgjorden, lägger på täcke, ger godis och promenerar minst 15-20 minuter. Så ger jag vatten och tar av grejerna och sätter på på transporten. Sedan är det upp till fiket som gäller och fika, gå igenom ritten och fundera över vad som kan bli bättre och vadsom var bra. Då brukar även resultatet ha kommit in så då hämtar man protokollet och så ser man vad domaren har skrivit och gett för poäng. Jag brukar tycka att det stämmer bra med vad jag har trott själv. Sedan är det kul att se på andra ekipage, prata med kompisar som man träffar. Har man gjort riktigt bra ifrån sig så kanske man till och med får pris och placering.

Jag vill tävla.Jag längtar efter att tävla, jag älskar att tävla!

blogstats trackingpixel

Ares – One in a million

cropped-Bild-2.jpgIMG_2151TindraaresIMG_4660imageimageimage

Det gör ont att tänka på att jag ska skiljas ifrån dig imorgon. Mina tårar rinner när jag skriver detta. När jag tänker på allt vi har vart med om, allt vi har upplevt och allt vi har gjort tillsammans.

Min stjärna och min bästa vän.Denna texten är skriven till dig Ares.

Kanske är det för allt vi har vart med om tillsammans, kanske har det byggt våran speciella kontakt. Vi kan kommunicera utan ord utan träns utan sadel och utan lina.

Mitt bästa minne med dig Ares är när jag fick veta att du skulle överleva din käkskada, den lyckan jag kände då är obeskrivlig. Jag har andra jättebra minnen med dig som vår vinst i Jönköping summer dressage eller när vi tog våra nationella kval men med dig Ares har det alltid handlat om så mycket mer än att vinna. Jag har lärt mig att kommunicera med dig, helt lös och utan andra medel att få hdig att välja mig som ledare. Att bli vald är speciellt, att veta att du inte behöver lyda och lyssna men att du gör det ändå. Du  gnäggar varje gång jag kommer till stallet, du som kommer springande i hagen när man ropar. Bandet vi har, så som vi förstår varandra.

Ares detta är min hyllning till dig. Jag är så glad att du lever och att du har tagit dig igenom den svåra tiden som följde efter din skada. Att det blev så att det inte gick att rida dig blir oviktigt, när du lever och mår bra. Jag är så lycklig att du finns och jag älskar allt med dig, att du är sådär speciell, med integritet, att du visar vad du tycker. För mig kommer du alltid att vara speciell och jag har en särskild plats i mitt hjärta bara för dig.

Se min hyllningsfilm på instagram

https://www.instagram.com/tindra__nilsson/

 

 

blogstats trackingpixel