Träning

Igår tränade jag med Chili och det börjar gå bättre och bättre varje träning. Vi övar på takt och balans och han dyker inte lika mycket utan orkar hålla sitt huvud bättre. Med mig tränar vi på att jag ska titta upp och släppa ner hälarna samt sitta ner ordentligt och slappna av i sitsen. Chili är fantastisk, helt otrolig han har sådan vilja att göra rätt, han vill verkligen vara till lags och nu börjar han även orka lite mera vilket är jätteroligt. Jag älskar verkligen att träna dressyr, det skulle jag kunna göra varje dag(men det blir inte bra för Chili).

Jag ska försöka att träna 2 gånger i veckan. Det beror på Chili såklart och vad han orkar. Det viktigaste nu är att han tycker att detta är roligt och att han stärker sig långsamt. Variation är viktigt och att rida på olika underlag och rida ut(på galoppen) samt ängen.

Jag skulle verkligen behöva speglar i ridhuset. Det ska komma upp men är inte uppe ännu. Det saknar jag, tycker att det visserligen är bra att känna, men det är svårt ibland och speglarna hade verkligen hjälpt mig.

 

 

 

Tävling

image

Tävling:

Att få visa(eller försöka i alla fall) vad man har tränat på hemma och hur väl man kan göra det. Spänningen, nervositeten, förväntan, prestationen. Att bada, knoppa, packa bilen, förbereda. På tävlingsdagen myset i bilen och den härliga stämningen vi har, hela familjen är oftast med. Vi har med oss fika i bilen, kaffe,te varm choklad, smörgåsar och yougurt. Så pratar vi om målet med dagen. Mamma brukar köra och pappa brukar få ha koll på vägbeskrivningen(ha,ha,ha) det går inte alltid så bra så ibland förut körde vi fel. Men nu har vi GPS.

När vi kommer fram så parkerar vi och jag och mamma går till sekretariatet och till tävlingsbanan. Pappa är i stransporten och håller ponnyn lugn och på gott humör. Jag visar passet och vaccination och sedan går jag runt och kikar på tävlingsplatsen. Framridning och banan. Jag brukar sätta mig själv vid tävlingsbanan och gå igenom programmet, se om det finns några speciella svårigheter(hur läktaren ligger, blommor, bord utgångar etc) och sedan rider jag programmet där och då i huvudet, hela programmet. Efter det går jag tillbaka till transporten och vi lastar av. Då går jag alltid med ponnyn minst 20 minuter, lungt runtpå tävlingsplatsen, låter den titta i lugn och ro och vänja sig vid omgivningen och klimatet. Efter det går jg in på framridningen. Hur jag gör där beror på vad det är för ponny och vad den kräver. Men med Ares passade 45 min framridning. Först skrittjobb tills han blev mjuk i sidorna och lugnade sig lite(han var oftast väldigt nervig) Efter det jogg i trav och ett par galopper. Mycket skrittpauser emellan. Korta avsnitt med ridning av delar som ingår i programmet, men aldrig på samma ställe. Precis innan jag går in vill jag att ponnyn är på och med mig så jag brukar försöka matcha så att vi är precis på topp. Sedan är det inridning på tävlingsbanan, spänningen och fokuset. Nervositeten ligger i luften. När jag får startsignal släpper det alltid, då tar fokuset på uppgiften över och det enda som finns är jag och min ponny, tävlingsbanan och ritten, ingenting annat. Det är svårt att förklara, men det är då jag rider som planerat innan i min ritt när jag satt på läktaren. Ja, nu har jag tävlat lilla monsterbävern Ares ett par år så det är nog oftast så att det kanske inte blivit helt som min plan innan. Men mycket har det i alla fall. Jag rider mitt program, vid avslutningshalten så skrittar jag ut(om ponnyn känns spänd så joggar jag alltid lite, ellerom jag käner att det behövs, sedan hoppar jag av spänner upp sadelgjorden, lägger på täcke, ger godis och promenerar minst 15-20 minuter. Så ger jag vatten och tar av grejerna och sätter på på transporten. Sedan är det upp till fiket som gäller och fika, gå igenom ritten och fundera över vad som kan bli bättre och vadsom var bra. Då brukar även resultatet ha kommit in så då hämtar man protokollet och så ser man vad domaren har skrivit och gett för poäng. Jag brukar tycka att det stämmer bra med vad jag har trott själv. Sedan är det kul att se på andra ekipage, prata med kompisar som man träffar. Har man gjort riktigt bra ifrån sig så kanske man till och med får pris och placering.

Jag vill tävla.Jag längtar efter att tävla, jag älskar att tävla!

Ares – One in a million

cropped-Bild-2.jpgIMG_2151TindraaresIMG_4660imageimageimage

Det gör ont att tänka på att jag ska skiljas ifrån dig imorgon. Mina tårar rinner när jag skriver detta. När jag tänker på allt vi har vart med om, allt vi har upplevt och allt vi har gjort tillsammans.

Min stjärna och min bästa vän.Denna texten är skriven till dig Ares.

Kanske är det för allt vi har vart med om tillsammans, kanske har det byggt våran speciella kontakt. Vi kan kommunicera utan ord utan träns utan sadel och utan lina.

Mitt bästa minne med dig Ares är när jag fick veta att du skulle överleva din käkskada, den lyckan jag kände då är obeskrivlig. Jag har andra jättebra minnen med dig som vår vinst i Jönköping summer dressage eller när vi tog våra nationella kval men med dig Ares har det alltid handlat om så mycket mer än att vinna. Jag har lärt mig att kommunicera med dig, helt lös och utan andra medel att få hdig att välja mig som ledare. Att bli vald är speciellt, att veta att du inte behöver lyda och lyssna men att du gör det ändå. Du  gnäggar varje gång jag kommer till stallet, du som kommer springande i hagen när man ropar. Bandet vi har, så som vi förstår varandra.

Ares detta är min hyllning till dig. Jag är så glad att du lever och att du har tagit dig igenom den svåra tiden som följde efter din skada. Att det blev så att det inte gick att rida dig blir oviktigt, när du lever och mår bra. Jag är så lycklig att du finns och jag älskar allt med dig, att du är sådär speciell, med integritet, att du visar vad du tycker. För mig kommer du alltid att vara speciell och jag har en särskild plats i mitt hjärta bara för dig.

Se min hyllningsfilm på instagram

https://www.instagram.com/tindra__nilsson/

 

 

Chili är friskförklarad

Idag var det återbesök. Det var verkligen nervöst innan och jag kunde inte ens äta frukost.

Även om Chili inte har vart halt och han har känts bra i benen, fast han fortfarande har en svullnad. Så är det ändå nervöst.

Först när vi kom fram var det väldigt mycket aktivitet hos veterinären, det var traktorer som körde, travkuskar som körde sina hästar intill och det hade nog Chili aldrig sett, stackaren blev så nervös så att han fick diaree.

Vi började med böjprov och det såg BRA ut, ingen reaktion. Efter det var det dags för ultraljud och svullnaden och det lilla hemoatomet som finns kvar ligger utanför strukturen och stör inte. Det sitter ju lite dumt till men vi har goda förhoppningar om att det ska gå bort helt tillslut i alla fall. Titti förklarade att hästar skapar mycket ärrvävnad och bindvävnad som lägger sig efter sår.

Titti kände även igenom honom då jag har tyckt att han har vart lite stel och svår att ställa till vänster. Det är så bra för Titti är kiropraktor ochså och hon hittade en låsning i nacken som hon ”låste” upp, så nu ska vi godisstretcha oxå, förmodligen fick han den låsningen vid sin olycka.

Så nu är Chili friskförklarad och han kanske alltid kommer att ha en svullnad på sitt ben, men den stör honom inte och han har inte ont av den och det är viktigast.

Grunden i fokus

Jag har samma upplägg varje dag, för hur jag lägger upp ridningen så att Chili känner igen sig. Fokus är fram och genomsläpplighet, alltså lösgjordhet med energi. Att få Chili att lyssna lika mycket i båda varven och ta hjälperna lika mycket. Att han ska söka sig fram till bettet och suga tag i det. Så jag börjar varje pass i skritt tills Chili lyssnar på start och stopp och vänster och höger, sedan följer samma arbete i trav med samma fokus. I galoppen fokuserar jag på att fattningarna ska bli bra, han orkar inte så mycket galopp än. Fokus genom hela passet är lösgjordhet, kontakt, takt, rytm och självbärighet. När jag har nått dit att han balanserar sig och bär sig själv så är jag nöjd. Jag rider korta pass då han är ung och omväxlande inne och ute.

Jag är noga med att han har energi i allt, från första skrittsteget tills jag hoppar av. Nu har Chili väldigt mycket energi så det är ju inget större problem, men jag tror på att man rider och fokuserar under hela ridpasset.

Jag ser till att träna mycket själv, jag löptranar 3-4 gånger i veckan med fokus på intervall och kör ett styrketräningsprogram lika ofta. Jag fokuserar mycket på att bli jämnare i min kropp så att jag inte för över ojämnheter på Chili.

Nu har vi skapat en plan för Chili under hösten, men första steget som måste tas är återbesöket med chilis ben till veterinären nästa fredag. Det är fortfarande tjockare och med en konturstörning…

Hästmassör

Idag var det dags för Chili att få massage av Sandra som är hästmassör.

Först så red jag för det bästa var om han var riden innan så musklerna var varma. Det var det bästa ridpasset hitintills på Chili. Han var helt amazing. Vilken rid känsla han ger! Han börjar hitta sin balans bättre och jag är så nöjd. Att ha en ponny man kan rida är verkligen lycka❤️❤️❤️

Efter det var det dags för massage och Sandra började med att känna över alla muskelfästen. Hon sa att han kändes fin, men han hade lite låsningar i bogen på höger sida och även bak. Jag har känt att han är svårare i vänster varv när han ska ställa sig till vänster. Så det var väntat för det är där han har sin skada. Chili njöt verkligen av behandlingen. Han hade det så lyxigt. Sandra var jätteduktig och bra med Chili❤️. Nu ska det bli spännande att se om det blir någon skillnad😊

IMG_7817

Ares

Min prins som jag har lärt mig så mycket på, vi har vart med om så mycket. Jag vill vara med Ares så mycket jag kan nu, för snart är vår tid tillsammans över. Jag är glad för att Ares har överlevt sin skada, jag är glad att han mår bra(när han inte får tryck mot käken), jag är glad att vi har hittat världens bästa hem åt honom. En som vi känner och som jag vet kommer att ta hand om honom, pussa honom på mulen(fast han ser ut som en krokodil när man gör det), en vars hjärta kommer att smälta när han Aresgnäggar när man kommer och bara när det är mansjälv som kommer. Det där lite låga murrande gnägget med näsborrarna som småvibrerar och som går rakt in i hjärtat.

Ares är helt unik, den kontakten som jag har fått med honom är otrolig. Vi är ett tillsammans och snart ska vi skiljas åt. Det gör ont att tänka på, men det viktigaste är vad som är bäst för Ares, inte för mig. Det har och kommer alltid att vara så, min älskade Ares❤️

IMG_5513

Chilis ben, hur är det nu?

Ridningen idag:

Idag var det ett pass i manegen och det gick jättebra. Chili börjar bli starkare och orkar mer och han var framåt pigg och helt perfekt. image

vi hade sällskap av både Anna-Karin och Saga idag och det är så mysigt när vi är några stycken i manegen. Man får inspiration av att se andra rida.

Efter ridningen så skrittade jag och Saga av på galoppbanan.

Idag behandlade vi benet med Photizo vetcare:

image

 

bebet idag efter ridning och behandling:image

Chili skadade sig 9 eller 10 Juli när han var kvar hos säljaren. Ingen vet vad han har gjort. Men han hade sår lite överallt på kroppen, i pannan, på bakbenen på båda frambenen på manken, på ryggen och ja i stort sett överallt. Vi fick reda på att Chili var skadad sent på kvällen 15 Juli. Vi var på Capri då och jag tyckte det var jättejobbigt. Jag blev ledsen och orolig. Vi bestämde då att åka hem direkt(Vi hade redan planerat att lämna Capri på söndagen). Vi ordnade transport hem för Chili och vi körde hem själva. Chili kom hem på söndagen, vi på måndag eftermiddag.

Vi åkte direkt till Chili och jag blev chockad när jag såg honom, han såg så ynklig ut, svullet stort ben, massor med sår och man kunde se att han hade ont. Vi ströade upp boxen ordentligt och vi hade tid hos veterinären, vår veterinär Titti i Kungsbacka kl 07:30 på tisdag morgon.

Väl där blev det ultraljud, rakning, rengöring osv, penicillin och metacam skritt varje dag. Återbesöket efter 10 dagar UL igen, fortfarande svullet.  Nu har det gått en månad sedan Chili skadade sig och han är fortfarande svullen. Vi har nu smörjt med Compagel i 10 dagar och nu skall vi använda en LED IR ljus maskin photizo vetcare, som vi ska behandla benet med varje dag för att påskynda bortforslingen av slaggprodukter. Är det någon som har erfarenhet av photizo vetcare?

Det är återbesök nästa fredag😁. Nu hoppas jag att Photizon kan få ner svullnaden.

Nu på Fredag är det dags för Equieterapeut/massör.

 

 

 

Chili hos tandläkaren

Idag har Chili varit hos tandläkaren. Vår hästtandläkare heter Christer Korpe och han är veterinär i grunden och sedan vidareutbildad inom tänder. Det känns tryggt. Vi har använt honom sålänge jag kan minnas. Han är bäst!

Vi gick bort med Chili för vi har så nära. Just idag skulle det visa sig att vi verkligen behövde den bästa hästtandläkaren. För Chili har nog hoppat över tandläkarbesöken i sin ungdom och gjort något roligare istället 🐴.

Chili var trång i käken och det hade gjort så att M2(tror jag den hette😬 I alla fall tanden näst längst in i käken) på höger sida hade vridit sigoch låg både snett och felplacerad. På vänster sida hade M2 en tendens till vridning, men dessutom hade han djupa foderfickor M1-M2-M3. Dessutom hade han åsbildningar och tendens till ytlig karies.

Här kan ni se bild hur det såg ut på höger sida innan Christer började, som ni ser är tanden näst längst in sidförskjuten och dessutom vriden.

IMG_7740

Det blev slipning och nogrann rengöring av foderfickorna och så fick Chili bananlack❤️

Så här såg det ut efteråt:

IMG_7741

 

Men det kommer att bli många besök till Christer under en period för att få ordning på Chilis käke, men jag känner mig helt trygg med att det kommer att bli bättre. Vilken tur att vi bokade tid så snabbt och att vi nu vet om hans tandstatus😊.

Nu får Chili gå till tandläkaren var 3-4 månad under en ganska lång tid.

Chili skötte sig utmärkt i alla fall, jag är så stolt över honom.

Hur valde jag Chili, vad är viktigt

Jag tänkte berätta lite om hur jag tänker när jag köper häst, vad jag tittar på och vad som är viktigt för mig. Samt vad jag har lärt mig på detta hästköpet.

Stam: Chili har en halvblodsmamma som har både Lemon och Urbino i sin stam. Gamla stammen av svenskt halvblod, hållbara. I kombination med tyska Verona’s Gerswin som är lätt och har fullblod längre bak(5:e generationen) i sin stam.

Uppväxten: Chili föddes i Varberg och växte upp i stora hagar mestadels på lösdrift tillsammans med sin mamma och sin bror. Han hade en riktigt bra uppväxt, det kändes väldigt viktigt för mig, att han hade gått ute mycket tillsammans med andra hästar i stora hagar. Det gör att hästarna blir hållbara. Vi ringde och pratade med uppfödaren innan vi bestämde oss och fick all information om hur han hade haft det, hur han var och det märktes verkligen att uppfödaren tycker om honom och att han betyder mycket för dem. De vill hälsa på och de vill ha kontakt, det tycker jag är jätteroligt.

Hälsa: Vi gjorde en omfattande veterinärbesiktning på Chili inklusive röntgen och endoskopi. Då hade han inte skadat sig i benet ännu. Det är fortfarande något jag funderar på mycket och att han fortfarande är svullen och varm, men det ska jag skriva ett annat inlägg om.

Vilja och huvud: Bland det viktigaste av allt, hur är viljan till arbete, inställningen. Hur reagerar hästen vid nya saker, vid stress. Här ligger en stor del av vad jag tittar på när jag söker en ny häst. Ögonen ska vara lugna, hästen ska acceptera att man rör den. Jag vill att den ska vara vaken och alert men släppa stressen när den ser att det inte är farligt.

Kemi & Känsla: Kemin måste stämma och det gjorde den verkligen för mig och Chili. När jag provred så visade först säljaren och sedan red mamma lite. Det kände jag inte wow, men när jag hoppade upp så kände jag med en gång hur vi blev ett, vi bara hittade varandra. Han hade svårt att fatta galopp med både säljaren och mamma, men med mig gjorde han det med en gång, jämn fin och taktmässig. Kemin och känslan är absolut nödvändig och Vhili ger mig den bästa känslan jag har haft.

Kvaliteter: Gångarterna tittar jag mycket på, jämna taktmässiga, bra övertramp i skritten, taktmässiga bra röresler i traven, taktmässiga jämna galoppsprång. Gångarterna får inte vara överilade utan jag gillar när de vilar på steget, när det finns ett gung och en elastisitet.

Utbildningen: Chili är i princip bara inriden, detta i skog och mark, han lyssnade tydligt på skänkeln och han tänker framåt. Det räcker för mig, jag vill gärna göra jobbet själv(tillsammans med mamma och tränare såklart). Jag tycker att det är roligt att utbilda och se utvecklingen. Det blir så stora framsteg och de lär sig så fort. Vi har gjort upp en träningsplan och den tänkte jag besrätta mer om i ett kommande inlägg.

Storlek: Chili är mätt till 148cm nu som 6 åring och han kommer förmodligen att bli storhäst. Det är perfekt för mig att ha honom som D ponny i två år och sedan som häst.

Så vad skulle jag ha gjort annorlunda? En enda sak, jag skulle plockat hem honom DIREKT efter besiktningen! Det misstaget kommer jag aldrig att göra igen.