Getting bucked off ending up in the hospital

English in the bottom

Så vad hände igår, jag hjälper till att rida ponnysar som behöver jobba rätt i dressyren. Det kan vara ponnysar som har ryttare som inte kommit så långt, eller ryttare som är mer hoppintresserade.

Så igår var det dags för att köra igång med en ny liten ponny. En B-ponny. Supersöt liten ponny. Så jag började skritta i ridhuset och den var lite tittig. Så vi arbetade med att våga gå fram och förbi sockerbitarna ett litet slag. Inga problem. Så tog jag tyglarna och lirkade lite för att ställa honom, han var nog inte van vid det, så jag tänkte att jag lugnt och fint börjar arbeta honom i skritten så att han kan acceptera en förhållning och gå igenom den. Han var nog inte så van vid det för då ville han inte riktigt gå fram. Han tyckte jag var riktigt jobbig som skulle bestämma var han skulle gå och hur han skulle gå. Det hann inte gå mer än några minuter så skickade han av mig. Jag var helt oförberedd och flög utan problem i en vid båge och landade rakt på ryggen. Jag ställde mig upp med en gång, men kände att jag hade fått en rejäl smäll i ländryggen. Så jag kunde inte hoppa upp igen. Jag och mamma satte oss i bilen och åkte direkt till bästa Ebba och tjejerna. Ebba undersökte mig och jag var öm precis över mina kotor i ländryggen, så då tyckte Ebba att  vi skulle åka till akuten och få det röntgat. Då åkte vi till Kungsbacka och träffade en läkare som sa samma sak, men de hade inte röntgen där. Så då åkte vi till Varberg och fick vänta några timmar innan vi träffade en till läkare en ortoped som sa samma sak.

Så då fick vi vänta på röntgen och sedan träffa ortopeden igen. Som tur var hade jag inga skador på mina kotor.

Rid med väst när ni rider nya ponnysar, det kommer jag att göra!

Ponnyn da, jo jag känner att jag inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att ta detta steget av hans utbildning. Så synd men så viktigt att vara ärlig, för att ponnyn ska få bästa förutsättningar att bli så bra som den kan, så behöver den någon som är duktigare än vad jag är i denna fasen. Jag önskar ägarna all lycka till med sin fina ponny.

So what really happened yesterday:

I help to ride ponies, that have the need to work with the dressage, it can be of several different reasons, such as there owners are more into jumping or that they are on a junior level. So yesterdáy it was time to start with a new pony. An B pony. Supercute little pony.

So I started to warm up just letting him walk, he was suspicios in a corner and we worked a bit with that. Then I shorten the reins and just had the lightest connection with his mouth, but even so he felt that was a bit too much, I tried to ease and just get him to listen to my aids correctly and to get him where I wanted him. First he was a bit confused and then he bucked me off, I flew in a wide bow and landed directly on my lower back. I immediately after standing up felt that I could not jump on again, the pain was awful. We then went directly to see best Ebba that examined me and I was tender just over the spine, so we had to go to the emergency to get an X-ray and to meet a specialist. Fortunately nothing was severly damaged and nothing was broken, only muscles and soft tissue is damaged.

What about the pony, well I feel that I do not have the competence to address the needs of this pony, it simply needs someone that is better suited to handle this phase then me. I wish the owners all luck with their cute pony!

Bästa känslan på träningen för Tora igår

Igår hade jag dressyrträning och det var jättebra. Vi fokuserade på grunderna, utbildnings skalan, att hitta takten i skritt trav och galopp och att få Chili riktigt lösgjord. Vi tränade på böjning och ställning och på att få med ryggen genom alla övningar. Att Chili skulle hitta sin takt och sin balans. Vi tränade på att utföra en exakt 20 m volt(vilket kan vara svårare än man tror) Chili vill gärna göra lite mindre volter.

Chili behöver mycket stöd av mig fortfarande, han snubblar och faller isär om inte jag balanserar honom, det ställer ganska stora krav på mig att få ihop alla delar samtidigt. Tora var så bra på att förklara hur man skulle göra det.

Tora var verkligen super och jag kände direkt att jag litade på henne. Hon hade en sån erfarenhet och jag lärde mig en massa nya saker.  Ibland får man bara höra hur det ska se ut, inte hur man kommer dit och det var så super med Tora för hon förklarade verkligen helheten och delarna.

Snart träning för Tora igen, först lite påsk bara!

 

Vad hände egentligen på tävlingen med Moonie idag

Idag var det dags för första tävlingen med Moonie. Vi var anmälda till en LC:1 och en LB:1.Jag är så glad att jag har jag får träna och tävla Moonie, hon är en fantastisk ponny. Jag red igenom programmet igår och det kändes bra.

Vi fick gå upp supertidigt 04:15 imorse. Vi möte Moonies ägare Marie och Ebba i stallet, dom är supergulliga och så kul att vi skulle åka på tävling tillsammans. Bilen full med fika och massa bling till Moonie. Vi lastade kl 06 och åkte till tävlingen, vi var framme strax innan 08 på morgonen. Jag red fram Moonie till LC:1 klassen, framridningen kändes bra, hon var fin och lydig, kanske kändes hon lite spänd i traven och i skritten, men det är normalt att ponnysar är lite spända på ny plats. Galoppen kändes jättefin. Så gick vi bort till tävlingsbanan, vi fick skritta lite utanför och sedan var det dags att gå in på banan. Väl inne på collecting ring så kände jag att Moonie kändes konstig, hon ställde sig i kiss ställning först så vi tänkte att hon ville kissa, så vi väntade och jag reste mig upp. Men hon kissade inte. Så blev det min tur att gå in på banan, Moonie ställde sig i kisstsällning igen, och domaren stoppade klockan för att hon skulle få kissa, men sedan så ställde hon sig ännu mer isär med benen och började skrapa som om hon skulle lägga sig, så då försökte jag få fram henne, men då reste hon sig, hon kändes jättekonstig, så jag utgick direkt och hoppade av. Vi fick reda på av de tidigare ägarna att Moonie har svårt att kissa med ryttare på, så lastade vi på Moonie, spånade upp transporten ordentligt så att hon skulle få kissa ifred. Men hon ville inte kissa, så då fick vi låna en box så att hon skulle få möjlighet att få kissa där. Efter en stund hade hon kissat lite grann.

Så var det dags för nästa klass, nu hade hon kissat så nu visste vi att hon inte var kissenödig, jag hoppade upp och skrittade, men så skulle jag ta tyglarna och då ställde hon sig i kisställning direkt igen, fast bredare och hon skrapade med frambenet och sänkte huvudet. Då kände jag att något var fel. Moonie är en superponny med en fantastisk inställning, hon skulle aldrig vara ”dum” eller något liknande. Så då hoppade jag av med en gång och vi tog på henne täcken så att hon skulle vara varm. Det kändes verkligen att något var fel, vi kände det allihopa. Jag känner Moonie och hon vill verkligen göra allt jag ber henne om, hon är alltid samarbetsvillig och dessutom superlydig. Domarna var jättegulliga och de trodde oxå att något var fel, de trodde kanske korsförlamning eller liknande.

Så istället för att starta nästa klass så åkte vi direkt till djursjukhuset, det viktigaste är alltid att man sätter hästen först.  Väl där så undersökte veterinären Moonie och tog blodprover för att se om det var korsförlamning. Under tiden vi väntade fick Moonie 2 stora påsar dropp. Hon gäspade hela tiden och såg verkligen ynklig ut. Blodproverna var helt normala och veterinären gick vidare med en rektalundersökning. Det gillade inte Moonie, veterinären märkte då att det satt en förstoppning längre upp i tarmen på henne, så det var därför hon hade vart så konstig på tävlingsplatsen. Hon hade kolik! Veterinären slangade Moonie, då kör man ner en slang genom näborren och pumpar in vatten och Olja, det åker sedan ner i tarmen och kommer att lösa upp förstoppningen.

Jag är så glad att vi åkte till veterinären. Jag är så glad att vi lyssnade på Moonie. Jag är faktiskt glad att vi åkte på tävlingen oxå, det måste vart meningen, för om vi inte gjort det skulle vi kanske inte märkt Moonies förstoppning och då kanske hon blivit jättedålig. Nu kunde hon få rätt behandling och hon får stå kvar på djursjukhuset tills imorgon.

Det som kan vara bra att veta är att Moonie bajsade och hade mycket tarmljud, men var ändå förstoppad längre upp i tarmen. Att kolik kan komma så fort och att det kan bli denna typen av beteende kan vara bra för alla att känna till.

Man ska alltid lita på sin känsla, man skall alltid sätta hästen först.

Getting used to Competetion-for Chili

IMG_2599 IMG_2612 IMG_2679This weekend was the finals in the seriedressage. I was in lead in front of the finals, but that did not change my plan. It was debut in a more difficult program and my fosuc and priority fo the day was that first Chili should feel confident in himself, not pushed, not feeling pressure from me. For me it is about cooperation, understanding and communication. I let Chili find his own balance, I ride him so that I try to never push more that he can take and performe easily.

When I make the canter start I release the weight a bit, to let him lift his back up towards me, to do that I take my innerhip forward, but I also become alittle bit lighter in my inner hip. This works fine with Chili in the stage we are now.

For me I want Chili to be electric for my aids, also I want him to carry himself in the balance and form that he is comfortable with.

So how did it goo. Well I got 4:th out of 19 starts in the class. We had a score over 67%. Chili did exactly what I wanted him to do, we have a lot to improve, he needs to become more steady and collected. But this ride was exactly accoring to my plan, it was calm, he felt relaxed and more importantly he trusted me. I do not need to force Chili to do what I want, he wants to do it, that feeling is better that anything else.

In the finals I cane 3:rd placed and only 0,6% from the win, so it was extremly tight.

So happy with Chili, he is just amazing!

 

 

.