Traumatic experience- (Svenska längst ner)

7516847776_IMG_3887  7516847776_IMG_3891 7516847776_IMG_3895

Today we decided to go to a couple of friends and ride out together. The trip started fine and we arrived in a sunny weather. It was the best family Jaup, Anna, Charlotte and Ebba.Mum and Ebba walked and I had Chili, Anna had a huge horse and Charlotte had Bernie.

So off we went and I felt that Chili was tense and a bit on his toes, the first part went well though and we came down to a path beside a minor road. Mum felt that Chili was very tense so she asked me to walk a bit. Then it happend, just when I had jumped off, a bicycle came in extremely high pase, Chili started to react and mum and Ebba tried to get the person on the bike to slow dow. Chili reared and wanted to run off. Mum tried to calm him as the bicycle came closer and closer still in extremely high pace. Chili then throw himself backwards down in a ditch and reared over landing back down in the waterfilled ditch, he paniced fully laying there. I felt helpless and did not know how to help him. We got him up out of the ditch and ofcourse he was in stress and panic.

We then tried to get back, but a new bicycle came, a really nice man that stopped, but the bare site of him scared Chili again and he reared and turned, mum got hit and lost the grip of the lead and Chili got loose and run into the wood. There where traffic everywhere and cars everywhere. I then felt that I would loose Chili, that my precious and beautiful Chili would get badly hurt and die, that my dreampony would leave me all too early. I have lost two ponies and I would not manage to loose Chili, the bound we have is special and he means the world to me.  It was very dense wood and he had to stop. Mum got a hold of him. He was so scared and nervous by the situation, we found a small path leading up in the woods. Mum hurried up the path with Chili and she was about 50 m in, when a new bike passed by. Chili saw it and he got panic again and this time the leadrope broke and he got loose again. Then I saw the scenario again, it was terrible and freightening. He trusts us and stopped and mum could hold him and calm him again. She went further into the wood.

So there we were, up in the woods with a scared Chili that was totally traumatisted by the recent events. We called my father that started to drive to help us.   Ebba kept me company all the time and Anna and Charlotte headed back to the stable.

We tried to down towards the road, but Chili did not want that. He got stressed and freezed. We called the veterinarian and got the trailer to the road below from the stable. The sweet persons from the stable brought new leadropes for us to be able to lead Chili.

There was some houses a bit further in. They saw us standing i there with Chili and realized something was wrong. They came and asked if and how they could help. Then the wonderful people in the houses had an idea of another path to be taken, so we could cross their land and get him safe up to another road. We fetched the trailer and drove it there. We waited for the veterinarian that could make a first check of Chili in the woods and then we carefully moved him the way up towards the houses. The sweet old lady in the house let us move cross her land. Accompanied with the veteriarian dad and mum carefully and calmed walked Chili bit by bit.

When we arrived up to the trailer the veterinarian made another check on Chili just to see if he had some major things, she gave green light and we put him onto the trailer and drove home to the stable.

When we arrived and let Chili in and gave him food. The terrifying event really got to me, I got sick and had to lay down, I was shaking and was totally white in my face.

When he was fully calm again we took him out, washed him and did a thurill overview, felt everything and then checked how he moved. We must have had an angel watching over us because he seams to be ok, he is moving fine and is not sollen anywhere.

.The veterinarian said he could be stiff and that he could get swollen tomorrow, so we will check that and I promise to update all of you.

We must have had a guardian angel with us, first that mom got the instinct to ask me to jump off just before it happend, otherwise I would be stuck under him in the ditch as he falled backwards.I am so glad we hade the thick PS of Sweden protectors and boots(even if he killed them) Beacuse they protected him. A guardian angel that made sure that Chili after the rearing into the ditch and after getting loose two times did not run off and got hurt more or killed. The best people that helped so that we could calm Chili down and make this end in a good experience, mom, dad, the persons in the houses, the lady´that let us cross her land, the people in the stable who drove the trailer to the scene and brought new leadropes. THANK YOU!

 

Svenska:

Idag bestämde vi oss för att åka och ta en lugn skritttur med våra vänner Ebba, Anna och Charlotte, bästa familjen Jaup. Vi kom fram och det var perfekt soligt och vindstilla väder. Anna red en superstor häst, Charlotte Bernie och jag Chili. Ebba och mamma gick. Jag kände att Chili var på tårna och lite spänd. Allt gick bra och vi var på väg tillbaka när vi kom ner på en grusväg som går intill en asfaltsväg. Chili är inte rädd för bilar eller MC så det brukar gå bra. Dock tycker han att cyklar är lite läskiga men om de bara saktar ner så brukar det gå bra. Mamma bad mig hoppa av för hon såg en cyklist komma längre fram. Vi signalerade åt honom att sakta ner, men han kom i en jättehög hastighet. Chili blev väldigt orolig, han började resa sig, men mannen fortsatte utan att sakta ner, då fick Chili panik och slängde sig baklänges ner i ett dike och hamnade på rumpan, ryggen och sidan och låg i diket och fick panik igen. Han blev verkligen rädd och jag med. Vi fick upp honom ur diket och skulle försöka ta oss tillbaka, men då kom en cyklist till och det räckte Chili såg honom så fick han panik igen och reste sig samt slängde sig runt, mamma tappade honom och han kom lös. Då kände jag det, Chili kommer inte att klara detta, han kommer att springa tills han blir svårt skadad. Men som tur var var skogen så tät så mamma fick tag på honom igen. Vi hittade en traktor stig lite längre fram och mamma gick upp i skogen, hon var säkert 50m in när en ny cyklist passerade, Chili såg det fick panik igen och ville fly, men då gick grimskaftet sönder! Han kom lös igen. Men som tur var kom han till mamma. Dom gick jättelångt upp i skogen så att Chili inte skulle se vägen mer.

Ebba fick några att köra vår transport till vägen nedanför och jag ringde pappa som körde för att hjälpa oss. Vi ringde veterinären. Vi stod nog i skogen 45 minuter, varje gång vi vände Chili mot vägen så blev han spänd.

Det låg några hus längre upp och de som bodde där såg oss och kom ut och frågade hur de kunde hjälpa oss. De kom på en annan väg som kunde fungera och vi skulle få gena över en gräsmatta, det var en supergullig sam som bodde där.

Vi väntade på veterinären som kom och fick göra en första undersökning av Chili i skogen och sedan guidade veterinären, pappa och mamma Chili steg för steg hela vägen upp till trailern som vi hade flyttat nu. Ebba höll mig sällskap hela tiden. Väl uppe vid transporten så undersökte veterinären Chili för att se om han hade några större skador. Vi fick grönt ljus och kunde lasta. Chili andades ut när han kom hem till stallet. Vi ställde in honom direkt i boxenoch han fick äta och lugna ner sig, kissa och pusta ut. Då kom det över mig, jag svimmade nästan, hela golvet gungade och det blev svart, jag fick jätteont i magen och huvudet och var tvungen att lägga mig ner. Efter en timme när Chili var helt lugn så tog vi ut honom, spolade rent hnom , schamponerade och kände över hela honom ordentligt, vi tog ut honom för att se hur han rörde sig. Han verkar ok. Men veterinären sa att han kommer nog vara lite stel och kanske att man ser svullnader imorgon.Jag är så glad att vi hade de tjocka skydden ifrån PS of Sweden och bootsen, även om de fick mycket skador, för de skyddade Chili och hans ben och hovar. Vi måste haft en skyddsängel med oss, mamma som bad mig hoppa av precis innan det hände, annars hade han landat på mig, med mig under sig i diket. En skyddsängel som gjorde att Chili inte sprang iväg trots att han kom lös två gånger. Att han inte är skadat, att jag inte är skadad. De snälla människorna i husen, Ebba, pappa, mamma, veterinären. Tack alla!

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Traumatic experience- (Svenska längst ner)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>