Ridsporten

hej!

Jag vill börja med att skriva att det finns fantastiska personer, min tränare, mitt team, massor med härliga riktiga kompisar som jag har genom ridsporten och Ni är amazing & tack för att Ni finns.

Men:

För ett tag sedan så fick jag en fråga om hur jag tycker stämningen i ridsporten är? Jag valde då att inte svara på denna frågan då mitt svar inte är helt PK. Jag har funderat och jag kommer att skriva om min upplevelse. Rent ut sagt så är mitt svar att jag tycker att det är skit dåligt. Detta behöver så klart inte betyda att de är så för alla men jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt att speciellt mammor har gett mig blickar och det kan jag inte riktigt förstå ska det inte vara så att vuxna människor ska visa hur man ska bete sig? Föregå med gott exempel. Att de ska visa hur man ska vara mot varandra och behandla varandra? Enligt min mening är det absolut inte så inom ridsporten men såklart finns de mammor som är hur härliga, goa och hur snälla som helst men ibland så känns det nästan som att mammorna är mer motiverade än deras barn (varför jag skriver just mammor så är det för att de oftast är så att de är just mammor som följer med på tävlingar/stallet). Vet ni vad de sjukaste är? jag har hört mammor säga till sina döttrar som de var i detta fallet att ”tänk på att det är sista tillfället att sätta ditt andra kval inför SM så skärp dig nu” jag kan inte ens förstå hur de kan säga så! det som hände sen var att dottern blev så nervös så hon kunde inte ens slutföra sitt program utan fick utgå sen så vet jag inte ifall det var därför hon fick utgå men skulle gissa att det skulle kunna vara så. jag har även hört mammor stå och snacka skit om ponnyryttare bland annat om mig.

Det finns baktankar med det mesta, man kan inte veta om någon är ärligt intresserad av att hjälpa till eller faktiskt ger tips för att det inte ska gå bra. Utan kontakter inom ridsporten blir man exkluderad, det är så känslostyrt och man vet inte var man har sina vänner, jag vågar knappt bli vän med nya inom ridsporten för jag har blivit så bränd vid flera tillfällen. Utan eget stall och/eller flera ponnyer helst på toppnivå då är man en nobody. Jag vet att min satsning skiljer sig ifrån det normala, för jag har inte köpt en färdig ponny utan en oinriden 6 åring. Men det är min satsning och det känns så tråkigt att många har åsikter och elaka kommentarer om det.

En annan sak jag inte kan förstå är hur man kan vara bästa vän med någon och sedan när man vinner över den på en tävling då är man helt plötsligt inte deras vän längre, man får till och med höra att det måste vart något fel på domaren. Man kan ju inte ens gå runt om fråga om ett företag vill samarbeta men en utan att någon blir sur på en. Det saknas enligt mig sportmanship inom ridsporten.

En annan sak som har hänt mig är att jag varit inne på dressyrbanan och så går det inte så bra men de man ser är ju då att folk står i gäng och pekar och skrattar åt en. Sedan så kan jag inte uttala mig om hur stämningen inom hoppningen är. Men jag är trött på att det ska vara såhär nu och hoppas att det kommer ske en förändring inom kort.