What happend today at the competetion?/Vad hände idag på tävlingen?

So, today I had planned to start a LC:1 in Jönköping. I really like that competetion site and Chili was amazing yesterday when I was riding at home. Somethin went wrong in our plans and it took so much longer to go to Jönköping then we thought. I did not have time to warm-up so instead of stressing Chili and ask him to perform without being correctly prepared I removed my start and Chili got a training in the warm-up arena and then we headed back to the stable. I reallywanted t start today and we were prepared and ready. Then this happens, but I feel that it is my responsibility to put Chili in fair situations and that I guide him through the experiences in a good way. The most important thing is that Chili gets good experiences and he did today. He gets a golden star for performance.

Idag var det dags för start i LC:1 i Jönköping. Jag gillar den tävlingsplatsen och Chili var fantastisk igår när jag red igenom programmet. Jag har aldrig känt mig mer färdig inför en start. Men det gick inte riktigt som vi har tänkt, det tog mycket längre tid att köra till Jönköping än vad vi planerade och väl framme hade jag inte den tiden jag behövde för att rida fram. Så istället för att ändra min uppvärmningsplan så strök jag mig och red bara på framridningen istället. Sedan åkte vi hem igen. Jag ville verkligen starta idag, men jag känner att jag är ansvarig för att ge Chili bra erfarenheter på tävlingsbanorna och att vi behöver hålla oss till det systemet vid uppvärmning som vi har lärt oss.Det viktigaste är ändå att Chili fick en bra upplevelse och det fick han verkligen idag. En stor guldstjärna till Chili för han var perfekt

blogstats trackingpixel

Update on Chili/Svenska längst ner: Hur mår Chili?

So I actually stayed home yesterday, I felt exhausted and I could not sleep during the night. I kept on having nightmares and the scenario in my nightmare was not good. I have a massive headache and stomachache today and I feel sick. Nevertheless I forced myslef to go down to Chili during the morning and he was a bit more stressed than normal. I walked him for 20 min and checked all vitals, the legs and the back, I could not find anything outside the normal.

We have also been in contact with a lady that is working with the police horses education and training, she was supernice and gave us a lot of tips on how to proceed. He should initially be protected against stress from all kind, work in the indoor arena and just find the trust in the daytoday situation. She said that these competetion cyclist is very difficult and the horses often react very strong towards them. We will build a plan and the objective is to get Chili to release the stress and negative emotions towards bikes and start to see them as something positive. It might be a long journey but I am convinced that we will fix this and we will get the appriate help.

So glad that he seem ok. Today he will get some jogging and I have cancelled the dressage training on wednesday as he needs to get some time to get all small muscledamages and micro damages that might have happend. Maybe I am sometimes too cautious but the horse wellfare always comes first. That is why I have tried to vary the training, to ride outdoors and then this happens. Well, maybe it was meant to happen, so that I could learn and understand more of Chilis needs and his preferences, then I can plan and make the best possible plan for him going forward. We can learn something in what have happend, see what can be good in it, even if sometimes it id difficult.

Hur mår Chili?

Igår stannade jag hemma ifrån skolan, jag har knappt sovit, drömt mardrömmar hela natten, med bilder och scener som var förfärliga och verkliga. Jag vaknade med en hemsk huvudvärk och jätteont i magen.

Men jag tog mig ner till Chili igår morse och kollade honom, varenda milimmeter av benen, rygg, ja hela Chili, jag kunde inte se eller känna något och han ömmade inte någonstans, så skönt! Jag promenerade 20 minuter och han rörde sig fint i skritten, lika mycket övertramp på varje sida och lika mycket som vanligt. Imorgon ska han få jogga lite på lina och jag har ställt in dressyrlektionen på onsdag, då Chili behöver tid för att återhämta sig, så att eventuella småskador kan läka ut, även om det inte syns eller känns något så kan det vara något. Dessutom behöver hans stresshormoner komma ner till normala nivåer.

Vi fick tag på en kvinna som är jätteduktig på miljöträning och som bland annat arbetar med polishästarna. Hon rekommenderade att arbeta honom endast inomhus där han är trygg och känner miljön. Vi fick jättemånga tips hur vi skulle komma vidare och vi har bokat träning tillsammans med henne. Vi skall börja med att han får landa och hitta sin trygghet i vardagen igen. När det klart så ska hans negativa upplevelser för cyklar arbetas bort och ersättas med positiva. Hon sa att tävlingscyklister, ofta i grupp, i hög hastighet är väldigt svårt för hästarna att möta och att man kan få väldigt kraftiga reaktioner. Det kan ta lång tid, men vi skall arbeta med positiva förstärkningar.

Jag är så glad att han verkar OK, veterinären sa att vi skulle hålla koll den närmsta tiden. Jag tror att man kan lära sig av alla händelser och kanske var det meningen att jag skulle se hur känslig Chili kan vara för att kunna skapa de bästa förutsättningarna för honom i framtiden, men det är svår att se det positiva med att det hände. Däremot att han verkar ok känns fantastiskt! Min bästa Chili!

blogstats trackingpixel

Traumatic experience- (Svenska längst ner)

7516847776_IMG_3887  7516847776_IMG_3891 7516847776_IMG_3895

Today we decided to go to a couple of friends and ride out together. The trip started fine and we arrived in a sunny weather. It was the best family Jaup, Anna, Charlotte and Ebba.Mum and Ebba walked and I had Chili, Anna had a huge horse and Charlotte had Bernie.

So off we went and I felt that Chili was tense and a bit on his toes, the first part went well though and we came down to a path beside a minor road. Mum felt that Chili was very tense so she asked me to walk a bit. Then it happend, just when I had jumped off, a bicycle came in extremely high pase, Chili started to react and mum and Ebba tried to get the person on the bike to slow dow. Chili reared and wanted to run off. Mum tried to calm him as the bicycle came closer and closer still in extremely high pace. Chili then throw himself backwards down in a ditch and reared over landing back down in the waterfilled ditch, he paniced fully laying there. I felt helpless and did not know how to help him. We got him up out of the ditch and ofcourse he was in stress and panic.

We then tried to get back, but a new bicycle came, a really nice man that stopped, but the bare site of him scared Chili again and he reared and turned, mum got hit and lost the grip of the lead and Chili got loose and run into the wood. There where traffic everywhere and cars everywhere. I then felt that I would loose Chili, that my precious and beautiful Chili would get badly hurt and die, that my dreampony would leave me all too early. I have lost two ponies and I would not manage to loose Chili, the bound we have is special and he means the world to me.  It was very dense wood and he had to stop. Mum got a hold of him. He was so scared and nervous by the situation, we found a small path leading up in the woods. Mum hurried up the path with Chili and she was about 50 m in, when a new bike passed by. Chili saw it and he got panic again and this time the leadrope broke and he got loose again. Then I saw the scenario again, it was terrible and freightening. He trusts us and stopped and mum could hold him and calm him again. She went further into the wood.

So there we were, up in the woods with a scared Chili that was totally traumatisted by the recent events. We called my father that started to drive to help us.   Ebba kept me company all the time and Anna and Charlotte headed back to the stable.

We tried to down towards the road, but Chili did not want that. He got stressed and freezed. We called the veterinarian and got the trailer to the road below from the stable. The sweet persons from the stable brought new leadropes for us to be able to lead Chili.

There was some houses a bit further in. They saw us standing i there with Chili and realized something was wrong. They came and asked if and how they could help. Then the wonderful people in the houses had an idea of another path to be taken, so we could cross their land and get him safe up to another road. We fetched the trailer and drove it there. We waited for the veterinarian that could make a first check of Chili in the woods and then we carefully moved him the way up towards the houses. The sweet old lady in the house let us move cross her land. Accompanied with the veteriarian dad and mum carefully and calmed walked Chili bit by bit.

When we arrived up to the trailer the veterinarian made another check on Chili just to see if he had some major things, she gave green light and we put him onto the trailer and drove home to the stable.

When we arrived and let Chili in and gave him food. The terrifying event really got to me, I got sick and had to lay down, I was shaking and was totally white in my face.

When he was fully calm again we took him out, washed him and did a thurill overview, felt everything and then checked how he moved. We must have had an angel watching over us because he seams to be ok, he is moving fine and is not sollen anywhere.

.The veterinarian said he could be stiff and that he could get swollen tomorrow, so we will check that and I promise to update all of you.

We must have had a guardian angel with us, first that mom got the instinct to ask me to jump off just before it happend, otherwise I would be stuck under him in the ditch as he falled backwards.I am so glad we hade the thick PS of Sweden protectors and boots(even if he killed them) Beacuse they protected him. A guardian angel that made sure that Chili after the rearing into the ditch and after getting loose two times did not run off and got hurt more or killed. The best people that helped so that we could calm Chili down and make this end in a good experience, mom, dad, the persons in the houses, the lady´that let us cross her land, the people in the stable who drove the trailer to the scene and brought new leadropes. THANK YOU!



Idag bestämde vi oss för att åka och ta en lugn skritttur med våra vänner Ebba, Anna och Charlotte, bästa familjen Jaup. Vi kom fram och det var perfekt soligt och vindstilla väder. Anna red en superstor häst, Charlotte Bernie och jag Chili. Ebba och mamma gick. Jag kände att Chili var på tårna och lite spänd. Allt gick bra och vi var på väg tillbaka när vi kom ner på en grusväg som går intill en asfaltsväg. Chili är inte rädd för bilar eller MC så det brukar gå bra. Dock tycker han att cyklar är lite läskiga men om de bara saktar ner så brukar det gå bra. Mamma bad mig hoppa av för hon såg en cyklist komma längre fram. Vi signalerade åt honom att sakta ner, men han kom i en jättehög hastighet. Chili blev väldigt orolig, han började resa sig, men mannen fortsatte utan att sakta ner, då fick Chili panik och slängde sig baklänges ner i ett dike och hamnade på rumpan, ryggen och sidan och låg i diket och fick panik igen. Han blev verkligen rädd och jag med. Vi fick upp honom ur diket och skulle försöka ta oss tillbaka, men då kom en cyklist till och det räckte Chili såg honom så fick han panik igen och reste sig samt slängde sig runt, mamma tappade honom och han kom lös. Då kände jag det, Chili kommer inte att klara detta, han kommer att springa tills han blir svårt skadad. Men som tur var var skogen så tät så mamma fick tag på honom igen. Vi hittade en traktor stig lite längre fram och mamma gick upp i skogen, hon var säkert 50m in när en ny cyklist passerade, Chili såg det fick panik igen och ville fly, men då gick grimskaftet sönder! Han kom lös igen. Men som tur var kom han till mamma. Dom gick jättelångt upp i skogen så att Chili inte skulle se vägen mer.

Ebba fick några att köra vår transport till vägen nedanför och jag ringde pappa som körde för att hjälpa oss. Vi ringde veterinären. Vi stod nog i skogen 45 minuter, varje gång vi vände Chili mot vägen så blev han spänd.

Det låg några hus längre upp och de som bodde där såg oss och kom ut och frågade hur de kunde hjälpa oss. De kom på en annan väg som kunde fungera och vi skulle få gena över en gräsmatta, det var en supergullig sam som bodde där.

Vi väntade på veterinären som kom och fick göra en första undersökning av Chili i skogen och sedan guidade veterinären, pappa och mamma Chili steg för steg hela vägen upp till trailern som vi hade flyttat nu. Ebba höll mig sällskap hela tiden. Väl uppe vid transporten så undersökte veterinären Chili för att se om han hade några större skador. Vi fick grönt ljus och kunde lasta. Chili andades ut när han kom hem till stallet. Vi ställde in honom direkt i boxenoch han fick äta och lugna ner sig, kissa och pusta ut. Då kom det över mig, jag svimmade nästan, hela golvet gungade och det blev svart, jag fick jätteont i magen och huvudet och var tvungen att lägga mig ner. Efter en timme när Chili var helt lugn så tog vi ut honom, spolade rent hnom , schamponerade och kände över hela honom ordentligt, vi tog ut honom för att se hur han rörde sig. Han verkar ok. Men veterinären sa att han kommer nog vara lite stel och kanske att man ser svullnader imorgon.Jag är så glad att vi hade de tjocka skydden ifrån PS of Sweden och bootsen, även om de fick mycket skador, för de skyddade Chili och hans ben och hovar. Vi måste haft en skyddsängel med oss, mamma som bad mig hoppa av precis innan det hände, annars hade han landat på mig, med mig under sig i diket. En skyddsängel som gjorde att Chili inte sprang iväg trots att han kom lös två gånger. Att han inte är skadat, att jag inte är skadad. De snälla människorna i husen, Ebba, pappa, mamma, veterinären. Tack alla!

blogstats trackingpixel

Chili my sweet dramaqueen (Svenska längst ner)

When I was riding yeterday it was 7 equipage in the arena. All with their agenda and horses where really everywhere. It is quite difficult to ride a young horse then. Beacause I need to be able to let him find his equilibrium and rythm and I need to use big circles and the whole arena. However I need to be able to ride even when it is a lot of equipage in the arena. Chili got a bot inbalanced and at one occasion another horse came in a quite high tempo very close to Chili, he lost his balance and stepped on his heel bulb on the right foreleg. It is really a bad experience for him and I am so sorry that it happend. I will not ride under those conditions before he is more educated and secure. And if I am in a similar condition I will put on boots. He has never done this before so i think it is a one-timer though. He was not limping or anythingand it was a minor wound.

But, when Chili gets an injury, he feels so sorry for himself, he is devastated and when we cleaned it he got so nervous and I feel so sorry for him.It was not deep and Chilis paddock is also dry and clean.so we cleaned it and put a wound spray on top. Chili however was convinced that it was not a wound spray, it was a scary unkonwned monster in a can that would kill him, he was convinced that the monster in the can should bite him bad and hunt him down, he tried to tell us the best way he could that it was time to run. He actually think that the sound is the worst so we try to hold over his ears or take cotton.

So today we just walked with Chili, cleaned the wound and it looked much better already. I hope it is even better tomorrow and that I can ride again. Chilis health always comes first for me, there are many occasions that I can ride and train but only one Chili.

Chili är en riktig Dramaqueen.

Igår när jag red så var det 7 ekipage i manegen samtidigt, alla red sina vägar och sina övrningar, lite kors och tvärs. Det är svårt att rida en unghäst under de förhållanderna, men jag behöver öva på det med. För Chili är det viktigt att han får hitta sin takt och balans och det är väldigt svårt när man måste väja, sakta av och hålla sig undan när det blir så många i manegen. Det gick ändåhelt ok, men han blev obalanserad av alla avsaktningar och alla väjningar. Men så vid ett tillfälle så kom en annan häst alldelles för nära för fort och Chili blev rädd och tappade balansen. Så han fick ett balltramp. Jag är så ledsen att jag satte honom i denna situationen och jag ska inte rida under de förhållanderna igen, om jag hamnar i en liknande situation ska jag ha boots på. Han har dock aldrig haft tendensen att trampa sig innan så jag tror att det var en engångshändelse. Han blev inte halt och det var ett mindre balltramp som inte var djupt.

Men, när Chili blir skadad blir han så olycklig. Han tror att han ska dö, han ser så olycklig ut och visar sitt ben. Då det inte var djupt och Chilis hage är torr så tvättade vi bara med koksaltslösning och satte på sårspray. Sårsprayen var dock inte en sårspray om Ni frågar Chili, det var monster på burk, ett läskigt odjur som till och med lät väsande när det sände ut sitt vita medel, som Chili var övertygad om att han skulle dö av. Han försökte verkligen tala om för oss att vi alla skulle springa och gömma oss. Men efter mycket godis, bomull i örön och massa kramar samtidigt, så gick det ganska bra till slut.

Idag var det bättre, så vi gjorde rent och satte på den farliga sårsprayen igen. Jag skulle tränat, men för mig går alltid Chilis bästa först och jag vill inte rida innan det har läkt så att jag kan ha på boots. Det finns många träningstillfällen, men bara en Chili.


blogstats trackingpixel

Training a youngster/ Utbilding av unghäst (svenska längst ner)

(the english below can be a bit wrong, I am new in the horse terms…)

I will try to explain a little bit on what we are doing on the dressagetrainings. I am educating a youngster, and it is the first time doing it from scratch for me. Therefore I really need support and I have the opportunity to train for Tora, she is a trainer on the highest level in dressage. In Sweden that is called A-certified trainer. It is so good to ride for her, she has the experience and knowledge that is needed to help me to educate Chili to his full potential.

Nothing is unattended when we train every detail counts, the beat for each stride, the right pace, the track, my seat aids, legs, hands, back, mount. It is cumbersum to get all of it together at the me time, but Tora is very good on breaking it down. We always start with the walk, the equilibrium is in focus and everything starts right there. Chili has now good equilibrum in free walk and starting to get it even in walk with contact. The walk is four-time and it is important to achieve right engagement at each time, if I push too much he will loose his four-time and his equilibrium and the same actualy if he is walking too slow. In the trot it is two.beat and in the canter three-beat. Still the equilibrium in focus, together with the tempo, the cadence, my seat aids, legs, hands, Chilis head position, the track, the haunches and the shoulder in the exact right place, creating balance and giving Chili the best prerequisites to get the right muscles working and getting him relaxed. I can feel that Chili really enjoyes this way of working, he champs at his bit and get white froth in his mouth. I can feel him get relaxed and taking the bit in the right way. We make sure his flexion is correct and that he bends around my leg when we are at the circle. We work mainly on 20m circle and the full arena. I learn soo much at each training and I feel blessed that I get the opportunity to do this journey, I really get the insight on how it is actually buildt up, not only theoretically but also in practise, to be able to feel the difference and to be able to put together the building blocks is fantastic. The trainings might not be so fancy to look at, but I feel the difference that it makes. Is like buidling something for real. Chilis mindset is fantastic and his willingness to learn.


Jag tänkte förklara lite vad vi gör just nu på dressyrträningarna. Jag tränar för Tora som är en A tränare i dressyr. Då det är första gången för mig att utbilda en unghäst så är det extra viktigt att jag har någon som har väldigt mycket erfarenhet och kunskap och det har verkligen Tora. Hon är rak och tydlig, rolig och fantastisk att träna för.

Ingenting lämnas åt slumpen och allting byggs upp korrekt. Balansen i fokus, tillsammans med takten. Vi börjar alltid i skritten och säkerställer att vi har en korrekt fyrtakt och en korrekt balans, vi måste arbeta med att engagera skritten och öka stegen, men inte så mycket att takten eller balansen går förlorad, och inte för lite för då blir han vinglig och takten och balansen går förlorad. Vi arbetar på samma sätt i trav som är tvåtaktig och galoppen som är tretaktig. När takten och balansen, tempit, mina hjälper, händer, underskänklar, säte, Chilis bog och bakdel spårar, när det sitter så arbetar han så fint. Han gillar verkligen detta sättet att arbeta, han får vitt skum i munnen och jag känner atthan arbetar korrekt och att han slappnar av. Det är kanske inte så snyggt att titta på våra träningar just nu, men det vi bygger kommer att bli en bra platform för vidare arbete. Vi arbetar mest på 20 m volt och fyrkanspåret. Att få möjligheten att inte bara i teorin läsa om det utan i praktiken göra det, att utbilda en häst enligt utbildningsskalan, det är en fantastisk kämsla och jag är så glad att jag får denna möjligheten.

blogstats trackingpixel

Fördelar och nackdelar med mig som ryttare, Pros/Strength and Cons/weakness with me as a rider

English in the bottom

Jag hade tänkt att skriva om mina fördelar och nackdelar med mig som ryttare. Jag vet vad jag måste jobba på och strävar varje dag jag rider efter att bli en bättre ryttare. Jag tror inte att en ponny/häst kan planera att vara dum/elak, jag tror att en ponny/hästs beteende och vad som händer i ridningen är en kombination av utbildning (utbildningsskalan, hur väl man har följt denna), historik, erfarenheter, medfödda beteenden, communication och hur väl vi kan förstå detta och guida just den individen genom uppgiften genom korrekt ställda krav som är balanserade.

Det enda jag inte tillåter mig själv att göra är att bli arg på hästen eller bli orättvis det är för mig inget jag tycker någon ryttare ska bli på en häst och jag rider oftast inte på måndagar för jag vet själv att jag är trött efter skolan och jag vet att jag inte är inte sådär SUPER glad på just måndagar och det är såklart olika från person till person.

Men vi kan börja med mina fördelar/styrkor som ryttare:

Jag har mycket tålamod med hästen, jag har en bra balans och en bra känsla. Jag strävar efter att bli bättre och har mål och ambitioner. Jag är envis, är bra på att ta motgångar, jag ger inte upp. Jag har bra tävlingsnerver och en bra förmåga att fokusera. Jag är bra på att läsa ponnyn/hästen och förstå hur mycket jag kan begära, vilka krav jag kan ställa. Jag kan anpassa mig till olika typer av hästar/ponnyer, jag har inte ett ridsätt.

Några av mina nackdelar/svagheter är:

Jag kan ha dåligt självförtroende ibland. Min vänster skänkel kan fastna i ett klämmande tillstånd speciellt i galoppen. Jag tycker att det rent ut sagt är skit svårt att sätta allt på plats som sitsen, formen, takten, farten framåt, blicken framåt osv. Speciellt på en ung häst som inte kan balansera sig själv. När hästen ska få en skrittpaus så glömmer jag ofta att göra en fin övergång ner till skritt utan jag bara släpper tyglarna.

Jag arbetar både med mina styrkor och svagheter och försöker att varje pass bli en bättre ryttare än passet innan.


To further improve as a rider I am trying to contionously evaluate my strength and weakness as a rider, to really understand what my pros and cons are. In general a drive and strenght that I posses is the ambition to every day develop and learn how to become a better rider than the day before. To try to understand the horse/pony that I’m riding. I do not believe a horse/pony can be stupid/dum or plan to misbehave, maybe that is also one of my strength. I believe that the reactions that we get from our horses are a combination of legacy(history), experiences, education, The steps of development(scale), feeling, communication, behaviour, reactions, outer disturbances and our ability to guide our horses through these different complex factors. It is like a balance, a scale that you need to keep in perfect harmony to be able to develop further.

Well My pros as a rider:

I never get mad at the horse, I never loose my pationce and I never blame the horse. I have a lot patiance I am stubborn. I have a good balance and feeling. I strive to become a better rider each day. I am good on taking headwind and not give up. I have good competetion nerves and good ability to focus. I put a lot effort to read the pony and understand how much I can request and what requirements that I can put in each moment. I can adjust to different types of ponies/horses and ride them the way they need.

My cons as a rider:

I have quite bad self confidence sometimes. My left underleg can get stuck in a holding/pushing position especially in the canter. I think it is super difficult to set everything at the same time, the seat, the rytmh, forward, eyes up, heels down, hands together, keep the balance, right speed… I also tend to forget to make good transitions down to the walk, when giving the horse paus, then I normally just let go of the reins…

I work with both my strength and weaknesses and I realize the more I learn, that the knowledge and experiences with horses are a never ending school, the more I learn, the more I find that there is still to be learnt. That is actually one of the beauties and what is s amazing with this sport, it is always more to learn and always more to develop.


blogstats trackingpixel

Getting bucked off ending up in the hospital

English in the bottom

Så vad hände igår, jag hjälper till att rida ponnysar som behöver jobba rätt i dressyren. Det kan vara ponnysar som har ryttare som inte kommit så långt, eller ryttare som är mer hoppintresserade.

Så igår var det dags för att köra igång med en ny liten ponny. En B-ponny. Supersöt liten ponny. Så jag började skritta i ridhuset och den var lite tittig. Så vi arbetade med att våga gå fram och förbi sockerbitarna ett litet slag. Inga problem. Så tog jag tyglarna och lirkade lite för att ställa honom, han var nog inte van vid det, så jag tänkte att jag lugnt och fint börjar arbeta honom i skritten så att han kan acceptera en förhållning och gå igenom den. Han var nog inte så van vid det för då ville han inte riktigt gå fram. Han tyckte jag var riktigt jobbig som skulle bestämma var han skulle gå och hur han skulle gå. Det hann inte gå mer än några minuter så skickade han av mig. Jag var helt oförberedd och flög utan problem i en vid båge och landade rakt på ryggen. Jag ställde mig upp med en gång, men kände att jag hade fått en rejäl smäll i ländryggen. Så jag kunde inte hoppa upp igen. Jag och mamma satte oss i bilen och åkte direkt till bästa Ebba och tjejerna. Ebba undersökte mig och jag var öm precis över mina kotor i ländryggen, så då tyckte Ebba att  vi skulle åka till akuten och få det röntgat. Då åkte vi till Kungsbacka och träffade en läkare som sa samma sak, men de hade inte röntgen där. Så då åkte vi till Varberg och fick vänta några timmar innan vi träffade en till läkare en ortoped som sa samma sak.

Så då fick vi vänta på röntgen och sedan träffa ortopeden igen. Som tur var hade jag inga skador på mina kotor.

Rid med väst när ni rider nya ponnysar, det kommer jag att göra!

Ponnyn da, jo jag känner att jag inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att ta detta steget av hans utbildning. Så synd men så viktigt att vara ärlig, för att ponnyn ska få bästa förutsättningar att bli så bra som den kan, så behöver den någon som är duktigare än vad jag är i denna fasen. Jag önskar ägarna all lycka till med sin fina ponny.

So what really happened yesterday:

I help to ride ponies, that have the need to work with the dressage, it can be of several different reasons, such as there owners are more into jumping or that they are on a junior level. So yesterdáy it was time to start with a new pony. An B pony. Supercute little pony.

So I started to warm up just letting him walk, he was suspicios in a corner and we worked a bit with that. Then I shorten the reins and just had the lightest connection with his mouth, but even so he felt that was a bit too much, I tried to ease and just get him to listen to my aids correctly and to get him where I wanted him. First he was a bit confused and then he bucked me off, I flew in a wide bow and landed directly on my lower back. I immediately after standing up felt that I could not jump on again, the pain was awful. We then went directly to see best Ebba that examined me and I was tender just over the spine, so we had to go to the emergency to get an X-ray and to meet a specialist. Fortunately nothing was severly damaged and nothing was broken, only muscles and soft tissue is damaged.

What about the pony, well I feel that I do not have the competence to address the needs of this pony, it simply needs someone that is better suited to handle this phase then me. I wish the owners all luck with their cute pony!

blogstats trackingpixel

Bästa känslan på träningen för Tora igår

Igår hade jag dressyrträning och det var jättebra. Vi fokuserade på grunderna, utbildnings skalan, att hitta takten i skritt trav och galopp och att få Chili riktigt lösgjord. Vi tränade på böjning och ställning och på att få med ryggen genom alla övningar. Att Chili skulle hitta sin takt och sin balans. Vi tränade på att utföra en exakt 20 m volt(vilket kan vara svårare än man tror) Chili vill gärna göra lite mindre volter.

Chili behöver mycket stöd av mig fortfarande, han snubblar och faller isär om inte jag balanserar honom, det ställer ganska stora krav på mig att få ihop alla delar samtidigt. Tora var så bra på att förklara hur man skulle göra det.

Tora var verkligen super och jag kände direkt att jag litade på henne. Hon hade en sån erfarenhet och jag lärde mig en massa nya saker.  Ibland får man bara höra hur det ska se ut, inte hur man kommer dit och det var så super med Tora för hon förklarade verkligen helheten och delarna.

Snart träning för Tora igen, först lite påsk bara!


blogstats trackingpixel

Vad hände egentligen på tävlingen med Moonie idag

Idag var det dags för första tävlingen med Moonie. Vi var anmälda till en LC:1 och en LB:1.Jag är så glad att jag har jag får träna och tävla Moonie, hon är en fantastisk ponny. Jag red igenom programmet igår och det kändes bra.

Vi fick gå upp supertidigt 04:15 imorse. Vi möte Moonies ägare Marie och Ebba i stallet, dom är supergulliga och så kul att vi skulle åka på tävling tillsammans. Bilen full med fika och massa bling till Moonie. Vi lastade kl 06 och åkte till tävlingen, vi var framme strax innan 08 på morgonen. Jag red fram Moonie till LC:1 klassen, framridningen kändes bra, hon var fin och lydig, kanske kändes hon lite spänd i traven och i skritten, men det är normalt att ponnysar är lite spända på ny plats. Galoppen kändes jättefin. Så gick vi bort till tävlingsbanan, vi fick skritta lite utanför och sedan var det dags att gå in på banan. Väl inne på collecting ring så kände jag att Moonie kändes konstig, hon ställde sig i kiss ställning först så vi tänkte att hon ville kissa, så vi väntade och jag reste mig upp. Men hon kissade inte. Så blev det min tur att gå in på banan, Moonie ställde sig i kisstsällning igen, och domaren stoppade klockan för att hon skulle få kissa, men sedan så ställde hon sig ännu mer isär med benen och började skrapa som om hon skulle lägga sig, så då försökte jag få fram henne, men då reste hon sig, hon kändes jättekonstig, så jag utgick direkt och hoppade av. Vi fick reda på av de tidigare ägarna att Moonie har svårt att kissa med ryttare på, så lastade vi på Moonie, spånade upp transporten ordentligt så att hon skulle få kissa ifred. Men hon ville inte kissa, så då fick vi låna en box så att hon skulle få möjlighet att få kissa där. Efter en stund hade hon kissat lite grann.

Så var det dags för nästa klass, nu hade hon kissat så nu visste vi att hon inte var kissenödig, jag hoppade upp och skrittade, men så skulle jag ta tyglarna och då ställde hon sig i kisställning direkt igen, fast bredare och hon skrapade med frambenet och sänkte huvudet. Då kände jag att något var fel. Moonie är en superponny med en fantastisk inställning, hon skulle aldrig vara ”dum” eller något liknande. Så då hoppade jag av med en gång och vi tog på henne täcken så att hon skulle vara varm. Det kändes verkligen att något var fel, vi kände det allihopa. Jag känner Moonie och hon vill verkligen göra allt jag ber henne om, hon är alltid samarbetsvillig och dessutom superlydig. Domarna var jättegulliga och de trodde oxå att något var fel, de trodde kanske korsförlamning eller liknande.

Så istället för att starta nästa klass så åkte vi direkt till djursjukhuset, det viktigaste är alltid att man sätter hästen först.  Väl där så undersökte veterinären Moonie och tog blodprover för att se om det var korsförlamning. Under tiden vi väntade fick Moonie 2 stora påsar dropp. Hon gäspade hela tiden och såg verkligen ynklig ut. Blodproverna var helt normala och veterinären gick vidare med en rektalundersökning. Det gillade inte Moonie, veterinären märkte då att det satt en förstoppning längre upp i tarmen på henne, så det var därför hon hade vart så konstig på tävlingsplatsen. Hon hade kolik! Veterinären slangade Moonie, då kör man ner en slang genom näborren och pumpar in vatten och Olja, det åker sedan ner i tarmen och kommer att lösa upp förstoppningen.

Jag är så glad att vi åkte till veterinären. Jag är så glad att vi lyssnade på Moonie. Jag är faktiskt glad att vi åkte på tävlingen oxå, det måste vart meningen, för om vi inte gjort det skulle vi kanske inte märkt Moonies förstoppning och då kanske hon blivit jättedålig. Nu kunde hon få rätt behandling och hon får stå kvar på djursjukhuset tills imorgon.

Det som kan vara bra att veta är att Moonie bajsade och hade mycket tarmljud, men var ändå förstoppad längre upp i tarmen. Att kolik kan komma så fort och att det kan bli denna typen av beteende kan vara bra för alla att känna till.

Man ska alltid lita på sin känsla, man skall alltid sätta hästen först.

blogstats trackingpixel

Getting used to Competetion-for Chili

IMG_2599 IMG_2612 IMG_2679This weekend was the finals in the seriedressage. I was in lead in front of the finals, but that did not change my plan. It was debut in a more difficult program and my fosuc and priority fo the day was that first Chili should feel confident in himself, not pushed, not feeling pressure from me. For me it is about cooperation, understanding and communication. I let Chili find his own balance, I ride him so that I try to never push more that he can take and performe easily.

When I make the canter start I release the weight a bit, to let him lift his back up towards me, to do that I take my innerhip forward, but I also become alittle bit lighter in my inner hip. This works fine with Chili in the stage we are now.

For me I want Chili to be electric for my aids, also I want him to carry himself in the balance and form that he is comfortable with.

So how did it goo. Well I got 4:th out of 19 starts in the class. We had a score over 67%. Chili did exactly what I wanted him to do, we have a lot to improve, he needs to become more steady and collected. But this ride was exactly accoring to my plan, it was calm, he felt relaxed and more importantly he trusted me. I do not need to force Chili to do what I want, he wants to do it, that feeling is better that anything else.

In the finals I cane 3:rd placed and only 0,6% from the win, so it was extremly tight.

So happy with Chili, he is just amazing!




blogstats trackingpixel