Första pay and riden bokad

imageIMG_1108IMG_2269IMG_1910imageimage

Så spännande, nu har jag bokat första pay and ride med Chili.

LC:1 i början på Oktober. Det är så spännande och jättelängesedan jag tävlade och LC:1 har jag inte tävlat sedan jag vann Agria Pony Trophy med bästa Ider.

Jag längtar verkligen efter denna träningstävling, även om det bara är en träningstävling. Det ska bli såå roligt. Jag tänkte göra en liten video när jag tävlar. Så rooligt

Tävling

image

Tävling:

Att få visa(eller försöka i alla fall) vad man har tränat på hemma och hur väl man kan göra det. Spänningen, nervositeten, förväntan, prestationen. Att bada, knoppa, packa bilen, förbereda. På tävlingsdagen myset i bilen och den härliga stämningen vi har, hela familjen är oftast med. Vi har med oss fika i bilen, kaffe,te varm choklad, smörgåsar och yougurt. Så pratar vi om målet med dagen. Mamma brukar köra och pappa brukar få ha koll på vägbeskrivningen(ha,ha,ha) det går inte alltid så bra så ibland förut körde vi fel. Men nu har vi GPS.

När vi kommer fram så parkerar vi och jag och mamma går till sekretariatet och till tävlingsbanan. Pappa är i stransporten och håller ponnyn lugn och på gott humör. Jag visar passet och vaccination och sedan går jag runt och kikar på tävlingsplatsen. Framridning och banan. Jag brukar sätta mig själv vid tävlingsbanan och gå igenom programmet, se om det finns några speciella svårigheter(hur läktaren ligger, blommor, bord utgångar etc) och sedan rider jag programmet där och då i huvudet, hela programmet. Efter det går jag tillbaka till transporten och vi lastar av. Då går jag alltid med ponnyn minst 20 minuter, lungt runtpå tävlingsplatsen, låter den titta i lugn och ro och vänja sig vid omgivningen och klimatet. Efter det går jg in på framridningen. Hur jag gör där beror på vad det är för ponny och vad den kräver. Men med Ares passade 45 min framridning. Först skrittjobb tills han blev mjuk i sidorna och lugnade sig lite(han var oftast väldigt nervig) Efter det jogg i trav och ett par galopper. Mycket skrittpauser emellan. Korta avsnitt med ridning av delar som ingår i programmet, men aldrig på samma ställe. Precis innan jag går in vill jag att ponnyn är på och med mig så jag brukar försöka matcha så att vi är precis på topp. Sedan är det inridning på tävlingsbanan, spänningen och fokuset. Nervositeten ligger i luften. När jag får startsignal släpper det alltid, då tar fokuset på uppgiften över och det enda som finns är jag och min ponny, tävlingsbanan och ritten, ingenting annat. Det är svårt att förklara, men det är då jag rider som planerat innan i min ritt när jag satt på läktaren. Ja, nu har jag tävlat lilla monsterbävern Ares ett par år så det är nog oftast så att det kanske inte blivit helt som min plan innan. Men mycket har det i alla fall. Jag rider mitt program, vid avslutningshalten så skrittar jag ut(om ponnyn känns spänd så joggar jag alltid lite, ellerom jag käner att det behövs, sedan hoppar jag av spänner upp sadelgjorden, lägger på täcke, ger godis och promenerar minst 15-20 minuter. Så ger jag vatten och tar av grejerna och sätter på på transporten. Sedan är det upp till fiket som gäller och fika, gå igenom ritten och fundera över vad som kan bli bättre och vadsom var bra. Då brukar även resultatet ha kommit in så då hämtar man protokollet och så ser man vad domaren har skrivit och gett för poäng. Jag brukar tycka att det stämmer bra med vad jag har trott själv. Sedan är det kul att se på andra ekipage, prata med kompisar som man träffar. Har man gjort riktigt bra ifrån sig så kanske man till och med får pris och placering.

Jag vill tävla.Jag längtar efter att tävla, jag älskar att tävla!

Ares och Chili

Ni som har följt mig vet att jag och Ares har kämpat med hans käkskada. Vi trodde att det var läkt och att Ares inte hade ont. Men det har visat sig att han får nervsmärtor vid tryck mot käken, det innebär både med bett och bettlöst. Han har inte ont av att äta gräs och sålänge han inte har något tryck på käken. Så Ares har blivit triangelmärkt och han ska få bli gräshäst på helstid. Stora ängar med massa kompisar och få lov att ha en ponnys absoluta drömliv, äta gräs hela dagarna och busa med kompisar. Vi har hittat ett perfekt hem till Ares som han ska flytta till och få leva hela livet. Fast Ares kommer alltid att vara världens bästa ponny och ha en stor plats i mitt hjärta, jag älskar honom! Men han förtjänar det bästa och hans hälsa går före min vilja att fortsätta.

Chili, då.

Jo, jag har hittat en fantastisk ponny 6 år, ganska grön men helt amazing. Vi veterinär besiktigade honom innan vi åkte på semester. Sedan skulle han stå kvar hos säljaren tills vi kom hem. Det kändes tryggast så att låta honom stå kvar i den miljön han var van vid. Det är ju alltid en skaderisk att flytta en ponny. Så vi åkte på semester, sedan fick vi reda på att Chili hade skadat sig. Vi fick veta det i lördags, men han hade skadat sig redan förra söndagen. Det är ingen vet vad han har gjort, men han har sår överallt och skrapmärken och är svullen och halt på ett ben.

Vi kände direkt när vi fick reda på det att vi måste få honom till klinik och undersökt. Så vi ordnade så att Chili blev hämtad hos säljaren och hemkörd. Sedan satte vi oss i bilen och körde hela vägen hem ifrån Neapel i Italien. Nu har vi precis kommit hem och jag har vart hos båda mina prinsar. tyvärr ser Chilis skada riktigt läskig ut. I morgon ska vi till veterinären på klinik och undersöka Chili. Jag är så nervös och orolig. Jag har sett fram emot att kunna rida igen så himla mycket sedan jag slutade med Ares. Nu vet vi inte alls vad det är för skada eller hur prognosen ser ut.

Nu ska jag bort till Chili igen och pyssla med honom för det blir upp innan kl 05 imorgon för att åka iväg.

Ni kan se bilder nedan, hjälp vad kan detta vara? Kan det bara vara såren eller är det ngt mer. Han är inte halt i skritt och mest svullen på insidan.

IMG_7036IMG_7029